tisdag 22 december 2015

Vintersol

      Först in för dagen blev Freja, alla hästarna stod vid grinden när jag kom ut. Gjorde det enkelt för mig och tog bara ledrepet runt halsen på henne igen, ställde henne lös i spiltan och borstade sedan av henne. Försöker komma ihåg att kolla broddarna på hästarna när jag tar in dem, så dumt om de tappat en eller flera nu när det är så halkigt. (Insåg dock att jag glömde kolla på Mysli.) Ponnyrepgrimman passar lika bra på Freja som på Myra, jag får spänna den lite lösare på förstnämnda fröken bara, Myra tänker nog bli ganska stor. Vi gick ut och lekte lite i korallen, hon fick gå med presenningen på ryggen, gå över den och få den kastad på sig. Oerhört brydd, eller hur det nu var. Det var lite läskigt första gången den låg på henne, då släppte jag henne lös bara för att se vad hon tyckte om den. Lite som att kolla hur mycket hon redan visste. Hon skrittade, började jogga och föll snabbt in i galopp med fullt fokus på presenningen som sakta men säkert gled av i farten. Jag lät henne fortsätta ett varv till så hon även gick över presenningen, absolut inga problem, och sedan kopplade vi på linan igen.
      Jag trasslade ihop presenningen och la den på hennes rygg, lät henne sedan följa mig runt i korallen i båda varven. Hon insåg fort att även om presenningen låg på hennes rygg, rörde sig och lät en del, så var den helt ofarlig. Jag testade släppa henne igen och informationen hade nått fram. Även om hon började trava så ökade hon inte tempot utan höll ungefär samma. Det blev inget ryck när presenningen gled av heller utan bara öron vinklade bakåt i ett "Okej, du ska av här?". Jag bad om en galoppfattning i det varv hon inte galopperat i och sedan gick vi in.

      När jag var i färd med att byta ponny, d.v.s försöka få Myra att stoppa in mulen från rätt håll ner i repgrimman samt trassla ut Röros ur Myras man, kom plötsligt Korp glatt travande utanför hagen. Han hade levt rövare i hagen medan jag och Freja var i korallen, "EN BRUD, EN BRUD, EN BRUD", jag tror bestämt att herrn börjar växa upp. Det är dock hyfsat normalt, om något så skrek han (pep, han har inte en speciellt manlig stämma ännu) mer än han gjort tidigare, men nu försökte han ta saken i egna hovar och hade helt enkelt gått/hoppat/krupit mellan trådarna. Mamma fångade in honom utan vidare bekymmer och gick till hagen för att undersöka saken, inga trasiga trådar, då var det bara ställa in honom i stallet och kolla strömmen. Det var förresten ett lägerbarn här under dagen, så hon, mamma och Primula hade hämtat hem en julgran till stallet på förmiddagen, nu var de i färd med att fixa i ordning QP för en ridtur, vilket var varför jag enkelt kunde ropa åt mamma så hon kunde gå och fånga den "vilda" hingsten.
      Bortsett från att Myra hade vissa åsikter om sin väldigt kärleksfulla lillebror som stod i spiltan bredvid så var stallvisiten inte speciellt händelserik. Hon var inte lika rädd om bakfötterna idag och var mer med på noterna i största allmänhet. På med tömkörningsgjorden, idag utrustad med svanskappa och säkerhetsremmar från QH-selen. Svanskappan är rätt självklar, öva på att lyfta på svansen och ha svanskappan på sig är alltid nyttigt, speciellt för blivande körhästar. Säkerhetsremmarna hängde jag på gjordens nedersta ringar, en på varje sida. Mest bara för att hon ska få vänja sig vid att ha saker hängande på sidorna, hon var dock så obrydd att jag ska hänga dit någon kedja nästa gång, så det låter lite mer.
      Vi promenerade till korallen och övade huvudsakligen på att gå fram bredvid mig, framförallt att gå fram för kommando. I vänster varv är det inga bekymmer för hon är ju van att ha mig på vänster sida, där kunde vi även öva halter vilket hon börjar förstå begreppet av. I höger varv är det knepigare, hon förstår inte riktigt att hon ska gå fram och när hon förstår så vill hon inte. Vi har lite att nöta på helt enkelt! Vi avslutade med att leka lite, hon älskar att leka och drog i väg i världens bokserie åt båda hållen, sedan travade hon bara efter mig när jag sprang.
          Jag gjorde som igår, ställde henne bara på gången när vi gick in i stallet, tog av gjorden och skulle hämta godis. Här fick jag dock backa henne upprepade gånger, hon förstod inte riktigt att hon inte skulle följa med när jag gick ifrån henne, så då nöter vi samma sak om och om igen till hon slutar gå fram. Vilket hon gjorde, fortsätter vi öva så här så kommer hon lära sig tie-down hon också!

     Myras utbytare blev Mysli, och sedan Debbie. Vi tog oss en tur runt Bodsjön, Debbie med mig på ryggen och en något förolämpad Mysli fick springa med som handhäst. "Var är min vagn?"  sa Myslis buttra uppsyn när vi kom ut ur stallet. Hon blev dock gladare när vi kom ut på vägen och sedan travade ett tag. Debbie såg gröna troll överallt men stannade bara tre gånger, varav en var en dönit där hon inte ville gå. Det praktiska med att ha Mysli med var att jag kunde skicka fram henne så att Debbie faktiskt fortsatte gå istället för att blåvägra att röra sig framåt och bara tjorva en massa. Fortfarande rätt osäker i största allmänhet men med Mysli bredvid var hon mycket tryggare i sig själv. Hon vill gärna vända och gå hem liksom, så det är väl våran relation som stör såklart. Vi behöver träna mer på det. Båda hästarna var lite varma när vi kom tillbaka, detta kommer upprepas då det gick så pass bra!

     Sist in var Ambellina som glatt kom springandes när jag släppt ut Debbie och Mysli. Såret ser finare ut, varet är tunnare även om det fortfarande rinner mycket från såret. Idag åt hon upp kraftfodret med bättre aptit än igår och i förrgår, positivt. Hade tänkt tempa henne men det glömde jag bort, igen. Får försöka komma ihåg att göra det imorgon.

    Långt inlägg men så kan det bli!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar