söndag 27 december 2015

Sunny day

        Tillbaka till vardagen igen. Idag var Myra snabb fram för att få komma in och göra lite saker. Hon skötte sig bra i stallet, lite tjorv med bakbenen då hon stod obekvämt men hon börjar i.a.f förstå det där med att flytta sig åt sidorna i spiltan! Vi monterad på lilla tömkörningsgjorden, hängde på en kätting och begav oss ut till korallen. Kättingen hängde jag dit för att få lite mer skrammel, miljöträning liksom. Myra var oerhört brydd. Hon provsmakade, vinklade runt öronen lite när jag hände dit den och sedan var hon redo för nästa uppgift. Vi höll på en kortare stund idag, samma övning som tidigare. Gå fram för röstkommando, idag hade hon bättre bjudning och blev snabbt uttråkad så vi lekte lite med att gå undan för tryck, eftergift åt sidorna, testa ha linan i munnen och så vidare. Hon skötte allt utmärkt till vi skulle gå runt i åttor, då lade hon sig istället ned och rullade. Inte bara en gång, utan typ fyra gånger. Jag försökte lista ut hur jag oavsiktligt fick henne att lägga sig och lyckades en gång, men jag vet inte riktigt. Det bör bli rätt lätt att lära henne ligg i alla fall! Nästa gång tar vi nog ett träns på också, så kan vi öva lite med eftergift för bettet.

      Nästa ponny in var Primula! Hon blev nöjdast i världen över att få komma in och leka lite. Jag satte tömkörningsgjorden på henne också, repgrimma med träns över, inspänningstyglar (enkla sidostroppar fästa bett-däckel) som till en början bara fick hänga på gjorden. jag släppte henne i korallen, hade med mig en körpisk som kommandoförstärkning, behövdes dock knappt. Primula trampade glatt på, fokuserade och motiverad. Hon har en rätt tuff djävlar anamma attityd när hon sätter den sidan till, så otroligt roligt att se! Hon pratar fortfarande mest för sig själv, men det är lite som att se ett barn sjunga för sig själv. Glädje och fokus, motivation! När vi hade jobbat lite i båda varven kopplade jag på inspänningarna, de satt så pass löst att höll hon bara huvudet i lagom höjd så hängde de som bananer (utan att störa såklart). Hon trampade på i tjusig form för det lätta trycket, fundersam och nöjd att inte behöva göra något avancerat. Det var liksom lekfullt, testa inspänningar var något nytt! Galoppfattningarna blev glädjerus och bocksprång, glad liten Primula!

     Till min stora förvåning var Debbie tredje ponnyn in. Hon hade liksom bestämt sig för att hon skulle in, och kom klivande med en guldskimrande uppsyn. Jag ledde in henne så som jag brukar leda in Freja, ledrep endast runt halsen. Det där skimrandet behöll hon hela tiden vi höll på, det var något lätt magiskt över det. Uppmärksam, motiverad, glad. Nya tömkörningsgjorde och det akademiska tränset, ut i korallen med töm och körpisk som jag snart lade åt sidan då den inte var behövlig. Båda varven i skritt för att sedan få beskåda min vackra vän dansa fram i rytmisk trav med höga benrörelser och lätt form, när vi minskade volten sänkte hon sig och trampade in under sig utan att ändra tempot. Jag smälte som glass i solsken, vilken magisk varelse! Allt jag behövde göra var att vidröra tömmarna, hon var så glad, så stolt, så motiverad. För att inte tala om galoppfattningarna! Självklart rusade hon en aning och var pigg och glad, men hon stressade bara lite, lite i början, resten var liksom kontrollerad lycka. Hon kunde galoppera ett helt varv i sansad galopp i båda varven. Bocksprång av ren och skär lycka, hon är så otroligt vacker! Vad hände med min omotiverad vän? Vad har jag gjort för underverk för att förtjäna detta? Hon blev dyr i alla fall. Otroligt dyr. Världens bästa russin, helt klart!

      Ambellina fick komma in och putsa bort det lilla smuts som samlats över såret, det börjar verkligen se bra ut nu. Det varar inte längre och jag har övergått till att tvätta med varmt vatten (samma hink dock så det är lite jodopax per automatik), spraya med aloe vera och sedan plåsterspray ovanpå. Kanterna på såret är vita och det blir bara små blödningar mitt på den öppna delen när jag gnuggat bort allt smuts. Snart får jag sluta tvätta helt! Svullnaden är dock kvar, hård och jävlig. Men så är såret rätt stort fortfarande också, det tar ju tid.

     Mamma Bisse har tömkört Mysli och Röros, båda skötte sig bra när de jobbat ett tag. Mysli tycker förstås att markarbete är jobbigt, onödigt och dötrist så framåtbjudningen är rätt ickeexisterande, men är man nog påstridig så får man sin vilja igenom. Mamma har vanan inne och Mysli gjorde det som hon ombads. Röros är motsatsen, hon rusar ifrån sina problem och försökte göra precis det i början. Det gick dock till sig och plötsligt upptäckte hon hur mycket lättare det var att arbeta om man lyssnade och gjorde rätt saker på rätt sätt.
     Sedan har kusin Terese halkat runt med QP en sväng runt sjön. Det verkade ha gått bra det också men de fick ta det lite lugnt på grund av all halka.

     Lägger vi till att Korp har motionerat sig själv i hagen medan jag jobbat brudarna i korallen så kan vi göra en slutgiltig uträkning att sju hästar kommit in i stallet och sju hästar är motionerade!
Ja och så hittade jag en vettig liten sida där det stod matnyttigt om detta med framåtbjudning, klicka in där och läs vettja!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar