söndag 15 november 2015

Koralldebut

      Somliga små arga kvinnor i mitt liv tyckte visst att jag skulle uppdatera här, så då tar jag väl och skriver ner vad jag och syskonen bus roade oss med igår!





Höstens mörka dagar har dragit ner på energireserven hos mig, det märks tydligast på att både hästarna och skolan hamnat lite på sidan av nu när jag varit upptagen med att fixa körkortet. Förra helgen var vi ute med fyra små vilda ponnysar, M red Freja, jag red Debbie, mamma red Röros och Terese red QP. Välbehövlig motion för samtliga hästar.
       Debbie rids numera med repgrimma och akademiskt träns när vi rider ut, på så sätt har vi nödbroms om fröken får spunk och kan ändå arbeta på ett trevligare sätt med repgrimman. Damen trivs mycket bättre på detta sätt och visar fler tendenser till att bli positiv till rep och sådant tjafs, men jag ska ta mig tid att jobba med henne lös i korallen mer, friendlygame med rep och grimmor och träns.

      Igår bestämde jag mig för att ta tag i de där två småbarnen, Korp och Myra. Det visade sig vara mer än behövligt att arbeta med Myra, Korp är det lättare med eftersom han redan lärt sig rutinen för att förflytta sig mellan stallet och hagen, hur man enklast klarar av att stå i spilta och så vidare. Myra ville gärna följa med in, hon gör som Mysli när man kommer med grimskaftet, tuggar och slickar sig om munnen. Rätt inställning! Det är när man gått en bit och fröken inser att vi ska gå iväg från resten av hästarna som det blir problematiskt. Hon försöker inte vända, utan hon kastar sig baklänges. Handlöst. Det positiva här är att hon faktiskt stått i spilta och blivit ledd en del, hon vet alltså att när snöret tar slut kommer man inte längre, men det hindrar henne inte från att försöka. Med andra ord kan hon bli väldigt farlig om man faktiskt tappar henne, det blir väldigt mycket jobb att lägga där. Jag lät henne hållas och såg bara till att hon inte vände sig, när hon däremot började knuffa mig med bogen sa jag ifrån på skarpen. Hon tyckte att jag skulle flytta mig för henne eftersom hon är rätt självgod och tror sig vara hög i rang, Mysli är chef i hagen vilket gör att det faller sig naturligt för Myra att vara lite extra bossig.
      Tji fick hon, jag gjorde som vilken annan flockmedlem som helst hade gjort och gav henne en känga i bringan, när en känga inte räckte så fick hon flertalet samt att jag "jagade bort"henne på ett aggressivt sätt. Så fort hon backar slappnar jag dock av, allt för att underlätta för henne så hon förstår vad jag vill. Hon är väldigt tuff, hon tycker att jag borde lyssna på henne istället. Det gör jag hemskt gärna, men då ska hon hålla normal samtalston, komma med bra argument och inte plötsligt skrika rakt ut på tveksamma grunder. Det blir trevligare för samtliga parter om konversationen förblir lugn, oavsett ämne.

     Väl ute ur hagen var hon sansad, om än lite arg för att hon faktiskt inte fått sin vilja igenom. Hon har stått i spilta, men inte speciellt många gånger. Vi sätter alltid fast unghästarna med både halsring och grimma, går det ena sönder så tar de sig i alla fall inte lös. Myra stod rätt bra de första fem minutrarna, jag borstade av henne och hon fick lite kraftfoder, det fanns hö att tugga på. Det blev dock snabbt läskigt eftersom hon var ensam i stallet till en början. Hon är inte den som blir rädd i första taget, men det där med att vara borta från hela flocken är alltid lite skrämmande i början. Det betyder dock inte att man genast ska komma springande med en sällskapshäst, utan man övar genom att ha ponnyn/hästen borta från flocken kortare stunder åt gången, beroende på hur hysterisk den blir. Myra var mest arg, det här ville ju inte hon! Fast det var ju ganska skönt att bli borstad..




     När jag satt på repgrimman och vi kommit ut ur stallet (repgrimma, arbetsrep och carrotstick var vad vi hade med oss) tyckte Myra, igen, att vi skulle gå åt ett helt annat håll än det jag valt. Vi gick i en åtta med cirklarna åt varsitt håll innan vi fortsatte till korallen. Hon är duktig på att vänta när man går runt henne, hon gör inte som Ambellina och försöker svänga före utan väntar till man svängt färdigt. Det är positivt, att hon inte klämmer bogen före där är visad respekt för mig som ledare, det fick hon mycket beröm för. Däremot hade vi en del diskussioner om hur mycket utrymme jag hade rätt till, vilket bland annat ledde till att hon reste sig mot mig med öronen bakåt. Personligt påhopp, inte heller okej. Jag backade henne rätt aggressivt för att bli av med det beteendet, hennes reaktion var att försöka springa undan och sedan slå mot mig, vilket jag svarade på med att driva bort henne. Hon bad om ursäkt rätt fort, och efter de här små komplikationerna kunde vi arbeta i samtalston igen. Mycket enklare när hon försökte lyssna på vad jag ville visa henne, vilket var att få henne att gå framåt med mig på sidan. När jag väl fick henne att gå gick det bra, och vi kunde nöja oss där rätt fort! Hon är inte dum inte, men vi har lite att jobba på för att uppnå den ömsesidiga respekten. Hon såg ut som ett nytänt ljus när vi gick in i stallet, lite aha-upplevelse över det hela.

      Korps enda stallbekymmer var att flytta sig åt sidan, det gick dock över fort, han vet ju hur man går undan för tryck! I korallen var vårt största bekymmer att han inte fick äta av gräset. Det tyckte han var en självklarhet, medan jag personligen tycker det är rätt ohyfsat att äta när man ska lära sig saker och lyssna på en person. Jag fick helt enkelt säga ifrån upprepade gånger, hans frustrationen utspelade sig som skutt framåt, vilka dock tog stopp så fort linan sträcktes. Han ber om ursäkt väldigt fort, han har lite lättare för den där normala samtalstonen som Myra inte riktigt hittar. Det här ledde också till att vi kom lite längre än Myra, Korp fattade snabbt att det var framåt han skulle. Problemet var som sagt gräset, men när det inte distraherade honom kunde vi öva på att stanna också. Vi avslutade med friendlygame, där han skulle stå utan att äta gräset medan jag kastade snöret på, runt, över, under. Det skötte han superbra efter ett fåtal tillsägelser gällande gräset.

Allt som allt är de riktigt roliga att arbeta med. Jag ska ta det försiktigt med Myra så jag inte knäcker henne, samtidigt vill jag att hon ska lära sig hitta respekt för mig som ledare, även om respekten ska vara ömsesidig, vilket man inte får glömma. Korp kommer bli ett litet underdjur, hoppas bara att han får komma till en förnuftig person som ser det vi ser hos hästarna. Allteftersom jag arbetar med dem kommer priset på honom stiga, det är ett som är säkert!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar