tisdag 8 september 2015

Septemberpuls

     En veckas praktik var vad min hälsena klarade av, en vecka och en dag. Nu är det hemmalir resten av denna vecka, får se om kiropraktiker Bramberg kan göra några underverk på torsdag. Hästigt blir det oavsett!



      Först in av vilddjuren var Freja. Jag tog med mig kameran till hagen så självklart blev det lite klappande och fotande först, innan Freja tyckte att hon minsann skulle få följa med in och kom spatserande. I söndags fick de komma tillbaka från skogshagen, de två kilometerna till gården tyckte vi att Freja gick rent och utan problem, så även under promenaden från sjöhagen till stallet. Körde med QH-rockarden eftersom vi efter lite undersökningar kom fram till att den belastar minst av vagnarna. Sitter jag i den så blir det ingen tyngd i skaklarna, på sin höjd några kilon. Perfekt när ponnyn ska belastas så lite som möjligt!
      Hon stod som en död till jag lyfte tömmarna från ryggen, samma sekund började hon att gå. Inbromsningen fick en sådan respons att jag helt enkelt struntade i att be om en längre halt, utan istället trixade jag till hon stod helt stilla och satte sedan igång henne på en gång. QH-rockarden är lätt att hoppa i i farten, så det var inga problem! Eftersom vi körde runt Bodsjön senast så tog vi rundan runt byn denna gång, skrittande ungefär halva vägen. Fröken haltade inte annat än enstaka stentramp på grusvägen och kan därmed friskförklaras. Å andra sidan innebär det att hon kommer vara som en kanonkula att köra, vilket även gällde för dagen. Hon fick öka lite i sista uppförsbacken mest för att jag ville att hon skulle kunna skritta sista biten hem. Chockerande upplevelse, hon blev svettig! Kiropraktikerlagningen verkar ha startat om en del muskler som varit funktionslösa rätt länge, hon hade lite mjölksyra.
     Planen för henne ser ut som så att vi tränar på med lugna, korta (4-6 km) joggingturer varannan dag och tömkörning på ridbanan varannan dag. Åtminstone första veckan, eventuellt två veckor, sedan kanske det går att öka längden på joggingrundorna och köra motion varannan dag, vila varannan dag istället. Hon har en enorm mängd överloppsenergi för tillfället, hade hon varit frisk hade jag kört en längre runda i ett högre tempo, men nu har hon vilat och då är det bäst att ta det lugnt så att vi slipper fler problem! Idag kom jag ihåg att leta rätt på arnican, så massagen (just nu bara vänster bog, ska massera både höger och vänster om ett tag) effektiviserades av liniment denna gång.

    Ambellina fick komma in en sväng när jag släppt tillbaka Freja i hagen. Hon haltade rejält på båda fram i söndags, men precis som med Primula hittade jag absolut inga fel alls, sedan dess har hon fått gå med snabbandage som stöd för båda benen. Idag haltade hon mindre, markerade bara i trav. Ingen värme, inga gallor.. Ska ta in henne imorgon igen och, om min hälsena är piggare, miljöträna lite med presenningen samt klämma på hennes hovar med visitertången! Måste nog ge henne biothin för hovarna också, de börjar se mjuka ut igen.



     Att ta in Debbie är alltid lika spännande, idag medlade jag genom Ambellina för att få henne att komma till mig. Jag hade lite kraftfoder kvar i jackfickan sedan förra veckan när jag skulle leka lite med ett av stona hos Marklund, detta tog jag då upp i handen och höll under näsan på Ambe. Resultatet? Ambe försöker komma åt godsakerna och efter en del pillande ger jag henne till slut en plutt, vilket genast fångar Debbies uppmärksamhet. Jag sträcker fram handen åt henne och hon kliver fram, får sina pluttar och ett grimskaft i grimman. Får nog köra med den metoden fler gånger, hon försökte inte ens gå åt andra hållet efter att jag satt fast grimskaftet! Eftersom det redan stod två hästar, Röros och QP som spenderat dagen som ridlekishästar, i stallet så lämnade jag Debbie där ett tag efter att jag borstat av henne. Av någon underlig anledning var jag hungrig, lustigt det där med mat, den ska tydligen förtäras flera gånger om dagen!
    Efter lunchpausen tog jag och Debbie oss ut, även denna gång med QH-vagnen. Det kändes som att gå från racklig Volvo 240 till en helt ny Hummer, typ. Alla röstkommandon fungerar, hon går inte som en kringla i vagnen, hon jobbar i form, hon går på bettet.. Freja är såklart fin att köra när hon inte stressar, men med Debbie kändes det verkligen skillnad från travhästarna jag kört den senaste veckan. Vi tog rundan runt ön, höll ett lite högre tempo för att damen skulle få sträcka lite på sina sommarlovsben. Vi tog vägen upp genom Hamptjärn också, när vi ändå var i farten. Hon var så lugn att det kändes lämpligt med lite miljöträning. Längs den vägen är det nämligen rätt mycket prylar som hästarna brukar tycka är läskiga, en hel del barn som leker kring vägen också. Debbie tittade mest bara på allt, lite förvirrad över den ovanliga vägen.
     Allt som allt blev det en väldigt trevlig runda, hon skötte sig fint och sista uppförsbacken drev jag på henne lite extra. Det gick inte 2.35 kan jag ju lugnt meddela, 2.25, minst.
      Debbie har jag tänkt variera ridning, körning och markarbete med under veckorna, inte bestämt exakt hur jag ska lägga upp det. Jag ska definitivt massera hennes framvagnsmuskulatur efter varje pass, stelare muskler får man leta efter.





      Ja, just det ja. Jag lekte lite med Myra i hagen också! Friendly game med grimskaftet, lyfta lite fötter och ge undan för tryck. Mest porcupine game som behöver tränas på nu, hon ifrågasätter lite, men så heter hon ju inte Solos Kaxiga Myra för ingenting!
      Primula haltar mindre idag, men jag hittar fortfarande inga fel. Mystiskt det där, när två hästar blir halta nästan samtidigt till synes utan anledning.. Och de tränar inte på samma sätt heller, den ena är barfota och den andra skodd, den ena motioneras lätt några gånger i veckan och den andra går nästan enbart på ridlekis. Jaja, huvudsaken är väl att de blir friska!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar