måndag 21 september 2015

Lördagsplask

Lördag

    Med en bal i hagen blir det lite lättare att hämta hästarna, trodde jag. När jag kom till hagen stod halva flocken längst bort i ena hörnet och andra halvan stod längst bort i det andra hörnet. Efter någon minut kom dock rätt halva av flocken upp till grinden för att undersöka om jag hade godis åt dem, i och för sig rätt praktiskt men det blir lite svårt att få tag på rätt häst när man har fem mular att välja på. Debbie vann förstapris och fick komma ut på en körtur igen, eftersom det är så blött kan vi inte vara på ridbanan och med risk för regn kändes det trevligare att köra då min sadel fortfarande är blöt sedan ridturen med Röros..
      Debbie och jag hade en liten diskussion om huruvida vi skulle arbeta ordentligt och samtidigt röra oss framåt eller inte, vilket fick en bilist att köra väldigt långsamt förbi oss eftersom min kära lilla ponny pallnitade mitt på vägen och vägrade röra sig därifrån. När bilen passerat diskuterade vi vidare, jag fick tillslut hoppa ut ur vagnen och först leda, sedan tömköra, sedan hoppa in i vagnen igen och fortsätta köra. När jag fått henne att gå på bettet i fem meter så fokuserade vi istället på placering. Tjorviga dagar blir enklare för både henne och mig om jag justerar i träningsupplägget så att det blir mindre blackouts för hennes del. Köra på fel sida av vägen samt köra slalom över vägen tyckte hon var väldigt jobbigt. Det märks att vi kört väldigt mycket rakt fram, på samma sida av vägen, med henne. Idag travade vi bara, bitvis högt tempo. Hon kändes lite knackig i benen idag så jag ville se om det försvann av att hon blev varm, men det verkade inte göra det. Läste en intressant artikel om patella på hästar, Debbie känner sig träffad. Hon är väldigt rörlig i största allmänhet, och så har hon ju varit halt på det där frambenet. Kiropraktikern ska få komma ut och kolla på det, så kanske vi får veta vad det kommer sig av.

     Nästa brud var Freja. Vi körda upp till slakteriet, joggade första biten och sedan drev jag på så hon fick öka till hon kände sig bekväm med tempot. Lite intressant att hon springer likadant som hon gjorde för ett år sedan, hon kan liksom inte trava speciellt fort och hon rullar väldigt mycket med bakbenen. Men jag låter henne hållas, hon får bestämma tempot själv när jag bett om ökning just för att hon ska kunna sakta om hon tycker att det känns bättre eller öka om det går tungt i någon av uppförsbackarna. I vanliga fall kör jag inte på det här viset utan är väldigt noga med att det är jag som bestämmer vilket tempo vi ska hålla, dels av säkerhetsskäl men även för att det är en grundläggande ledargrej, jag som kusk eller ryttare bestämmer, inte hästen. Självklart finns det undantag (busridning!) och jag justerar allt efter hästens kapacitet och behov, alla hästar kan inte springa lika fort/långsamt.
      När vi kom tillbaka till stallet var Freja inte bara svettig, hon flåsade också! Mycket fascinerande, det har typ inte hänt någon gång alls. Jag fick till och med hänga upp skydden för att de var fuktiga. Det känns lite som att hennes kropp kanske har börjat fungera som den ska igen! Vi har visserligen fått börja om kroppsmässigt, så kval lär ju hända till våren eller tidigast nu i vinter, men det gör inte så mycket. Debbie börjar vara körbar på bana också, nästa sommar kanske jag kan tävla båda två? Det vore roligt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar