onsdag 7 januari 2015

Morgonstund..

... har russ i mun? Hm, kanske inte passade så bra.


     Idag tänkte jag lura mitt larm, som jag tydligen stängde av i sömnen igår, och vaknade en timme innan det ringde. Tack vare detta tog vi oss upp riktigt tidigt, redan strax innan nio började vi fixa med frukost! Mätta och belåtna slängde vi oss på alla kläder, tvättade av betten som användes igår och gick ut i stallet. Jag vet att de flesta tvättar sina bett efter användning, men en del är inte så himla noga, något jag har svårt att förstå. Okej, är bettet mer eller mindre helt rent är det förståeligt, alternativt om man inte har tillgång till att tvätta det vid något tillfälle, men att aldrig tvätta bettet? Hästens saliv är fullt av matrester som efter bettets användning torkar fast, blir vasst och i värsta fall kan nöta upp sår i munnen på hästen. Inte så himla trevligt!

     Freja stod på mitten av hagen men traskade ned medan vi hämtade grimskaften och Debbies grimma, när vi kom ned stod hon och Debbie under ett av träden. Försökte de kamouflera sig, kanske? De behöver i sådana fall öva mer. In tog vi oss i alla fall, Anton red Debbie med sadel idag av någon konstig anledning. Sade något om att inte ramla av hela tiden, han ramlade dock aldrig av, lite negativt inställd kanske! Freja körde jag med rockarden, hon skötte sig helt fantastiskt! Lite tjafs i början då hon ville låsa käkarna runt bettet istället för att jobba med det, sedan gick hon som en klocka. Hon förvånade dock med att plötsligt kasta sig åt sidan när vi passerade min farbrors garage, detta gjorde hon dessutom samtidigt som vi mötte en bil. Som tur var hade bilisten saktat ned och stannade så fort hon såg att Freja hoppade iväg. Vad hon blev rädd för är det fortfarande ingen som vet, det var det där med gröna troll.. Debbie skötte sig som den snälla ponnyn hon är, mindre stressig idag men fick ligga i rygg på vagnen hela vägen då båda hästarna var lite på tårna, de rör för lite på sig i hagen - mycket energi! Bitvis red Anton på helt långa tyglar, inga problem för Debbie som springer som ett lok, bara tuffar på. Sträckan vi körde är nog ungefär 9-10 km, med mycket uppförs och nedförs. Mest uppförs när man kör bortåt, vilket är riktigt bra eftersom hästarna då hinner bli varma när man kör tillbaka! På hemvägen gasade vi på lite, nu håller Freja ett så pass högt tempo att Debbie faktiskt får kämpa lite för att hänga med. Tänker man då tillbaka till när hon kom och knappt hängde med shettisarna kan jag lugnt vara riktigt nöjd. Hon blev dock trött sista uppförsbacken och började tjorva med bettet, mest troligt fick hon mjölksyra. Anton var lite trött också, han rider dock bara bättre och bättre för varje gång. Så roligt att se hans utveckling! Glömmer bort mig ibland och tar för givet att han kan saker, bara för att han gör allt så naturligt.

   
      När russen var färdiga rusade Anton in för att prata med sin polare som han ska iväg och lana hos, efter att ha hjälpt mig och mamma med att gräva fram maratonvagnen och byta till parstången. Shettisarnas tur! Det tog en hel timme att få ordning på allt eftersom vi använder parselarna som enbetsselar också, i alla fall på Primula. Hitta partömmar, stångkoppel, draglinor.. Till slut var vi i alla fall klara och gick iväg. Som vanligt gick jag bredvid första biten, men Primula förvånade med att faktiskt hjälpa till att dra så QP hann aldrig bli så där stressad som hon annars kan bli när hon får dra hela ekipaget själv. I största allmänhet skötte tanterna hela rundan med bravur, QP stressade inte upp sig över tömtag och Primula hjälpte till att både bromsa och dra! Bortsett från att QP skulle svänga ner i diket i alla uppförsbackar gick det hela alldeles utmärkt. Några gånger till så kan vi fara ut med alla fyra hästarna samtidigt, kanske till och med fem om kusinen är med och kan rida Röros! När hon har fått nya skor, det vill säga.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar