torsdag 29 januari 2015

Ambelliner

     Idag: Snöstorm. Igår: Ambellina!
Kort skoldag resulterade i att jag var hemma i god tid. Anton följde med hem för att återvända till stan med fjantbilen för att fixa papper med förhoppning om pengar. Röros blev snygg om fötterna och jag mentaltränade Ambellina en del.
     Började med att gräva fram QH-rockarden ur snödrivan den satt fast i, drog fram den mitt på gårdsplanen och hämtade sedan Ambe som ivrigt kom stolpande till grinden när hon såg snöre och grimma. Hon har blivit så otroligt bra på detta, sänker huvudet direkt när man fått nosdelen över mulen, för att underlätta att knäppa snabbspännet (Silvertip repgrimmor är guld, hennes strl Cob är dock snart för liten..). Växer så det knakar gör hon också, förmodligen blir hon runt 160 cm i mankhöjd, alldeles lagom. I dagsläget är det inte många centimeter kvar till Flisans 152 cm!

      Vagnen var förstås rätt konstig. Skramlig, snöig och metallig. Lukta lite på den var inga problem, efter att ha gått några varv runt den gick det bra att gå närmare och kolla ordentligt vad det var för pryl. Helt obrydd när jag lyfte upp skaklarna från marken, röra på vagnen var desto läskigare. När man tänker efter reagerar hon faktiskt inte speciellt mycket ens när hon blir rädd för något, helt lång lina som låter henne ta det utrymme hon behöver för att klura själv på om det är farligt eller inte, en annan häst hade förmodligen försökt springa iväg. Om jag hade gjort samma sak med något Debbie var rädd för när hon var lika gammal hade hon förmodligen stått i andra änden av ett sträck rep och försökt backa ännu längre. Grundarbete sedan fölben ger faktiskt väldigt mycket!
     Med vagnen med skaklarna på marken kunde vi öva lite cavaletti. Lite övertalning krävdes till en början, när hon gått över några gånger skickade jag ut henne på volt, även där krävdes lite övertalning då hon tydligt visade: Det här vill inte jag! Ingen rädsla, bara varför måste jag göra detta? Tre gånger över och sedan var jag nöjd. Plockade upp vagnen och gick några varv fram och tillbaka, runt åt båda hållen med henne bredvid. Till en början väldigt läskigt, när hon tyckte det var lugnt fick hon en godis, massa kramar (hon brukar förövrigt "kramas tillbaka" om man kramar henne framifrån) och så gick vi in i stallet.
       Social träning även i stallet då Linda var i full gång med sin hov-slip-maskin samt hade sin valp med sig. Konstiga ljud är nyttigt för framtida klippningar och annat. Lite spänd och lite trampande i boxen, annars inte mycket till reaktion. Röros stod förstås och halvsov i stallgången och bidrog förmodligen en hel del till det lugna i situationen! Vi simmade ut i korallen genom snö som utan problem går över knäna på både mig och Ambe, väl där knäppte jag lös henne och jobbade lite på volt en stund. Hon klagade lite över snömängden och tyckte att det gick tungt att springa. När hon jobbat upp ett spår fick hon komma in i mitten, lite friendlygame med nya sticken och sedan gjorde jag något för detta sammanhang nytt. Jag hoppade upp och satte mig på ryggen. Jag har gjort det förut, men då endast kortare stunder i hagen. Fascinerande att jag alls tar mig upp fortfarande, hon står så snällt och sviktar inte ett dugg trots den ovana tyngden. Något annat jag finner intressant är att hon går fram för skänklarna utan att jag lärt henne dem specifikt, bara lärt henne att gå undan för tryck i största allmänhet. Vi gick några varv, provade att stanna, backa något steg, gå fram och gå undan från grinden som lockade rätt mycket. Världens bästa lilla häst, simple as that! Längtar till vi får börja jobba på riktigt, förhoppningsvis till hösten. *Längtar*

Bli stor så vi kan rida på riktigt! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar