lördag 8 november 2014

Horsemanship

       Dåligt med inlägg igen. Dock har vi inte gjort något sedan förra söndagen, så det har sina anledningar! Kusinen var sjuk och övriga kusiner hade åkt hem så den söndagsturen blev vi bara två ekipage, dock med tre människor och tre hästar. Första gissningen skulle förmodligen vara att vi körde två hästar i par, men icke. QP fick gå på släp bakom Freja som jag och Anton körde, hon var dock rätt tjafsig så egentligen var det bara jag som körde.. Mamma körde Primula så Röros fick vila lite till. Det blev en sväng runt Mjösjön i lagomt tempo eftersom vi hade vagnar på båda hästarna, rida så långt på otränade hästar är ingen bra sak med tanke på muskelbristen på vissa hästars ryggar. Freja och QP var tröttast när vi kom tillbaka, då drog ändå Primula flakvagnen, så det säger en del om deras tillstånd!

       Hästarna har även fått flytta hem till vinterhagen, så nu är hästflocken samlad. Vid flytten fick Debbie, Duff och QP vänta till sist, sedan var det bara att köra ledövningar hela vägen med Debbie som i det närmaste var lika explosiv som en handgranat utan spärr, men det var inga problem att få fast henne. Fick henne till slut att lugna ner sig lite och sedan gick hon riktigt fint. Släppa ihop hästarna var inga problem, Flisan stolpade raka vägen fram till saltstenen och Freja försökte flirta in sig hos fölen, som genast gömde sig bakom Röros som i sin tur började promenera runt, runt, runt Mysli..

      Kvällen igår spenderades med att kolla på diverse youtube-klipp av tränaren Warwick Schiller, han pysslar med någon typ av Parelli-liknande NH som jag tyckte verkade vettig. Han får det att fungera med hästarna han tränar och är inte rädd för att säga åt människor när de gör fel, tar upp en hel del saker som hur hästarna lär sig saker och vad som egentligen är bra att lära hästarna och dylikt. Jag blev i alla fall inspirerad, men smaken är som baken! Idag tog jag i alla fall min nya lärdom till praktiken. Först bör jag väl nämna att jag redan kan en del om Parelli grunderna som jag läst mig till tidigare, har dock aldrig lagt pengar på att köpa något start-kit eller några level 1-2 CDs, utan läst mig till det mesta. Har också gjort en prototyp-carrotstick av bambupinnarna jag köpte häromdagen samt rep som inhandlades samtidigt. H¨llbarheten på repet var väl inte så mycket att hurra för, men det ska fixas!

     Hur som haver. Jag stolpade ner i hagen fär att ta in Ambellina och genast började problematiken. Hon gick för långsamt, jag bad henne att vara mer följsam genom att be henne gå undan och sedan följa med, tvärstopp. Hon vägrade gå. Spelade ingen roll hur mycket jag snurrade eller pillade, hon vägrade röra sig bort från flocken. Happ, tänkte jag. Vände på hästen och backade henne helt sonika de 100-150 metrarna upp till stallet. Hon såg lite fånig ut, men nog backade hon hela vägen utan problem. Man blir lite deprimerad när sådant här händer, men vad ska man göra liksom? Problemlösning måste börja någonstans, och efter ett antal år med diverse shetlandsponnyer samt gotlandsruss har jag haft en del dilemman att ta mig igenom, vilket jag helt säkert inte är ensam om i ponnyvärlden. Väl inne i stallet, efter att ha lirkat henne genom dörröppningen, tog jag av grimman som hon haft sönder, pistolhaken såg typ sprängd ut, och skulle ta av henne täcket. Fick backa henne några gånger, men sedan kunde jag ta av det utan att hon dök ner i krubban! På med repgrimma, som passar mycket bättre nu av någon konstig anledning, och arbetsrep, ta sticken och gå till korallen. Fick flytta lite bogar för att få med mig henne på vägen dit, annars inga större problem.
      I korallen knäppte jag lös henne för att testa det där som Schiller kallar "Hook on" och andra gör lite annorlunda och kalla för "Join up". Principen är liknande för båda sakerna, man ska driva hästen ifrån sig och bestämma vad den ska göra, hur länge den ska hålla på och så vidare. Om jag inte är helt ute och cyklar tror jag att det inom Parelli har likheter med "Driving Game", men jag kan som sagt ha helt fel då jag inte kollat närmare på just denna lek. Jag skickade ut henne på volten och jobbade fram och tillbaka med att få henne att fokusera på mig och lyssna på mina kommandon. Det dröjde inte länge förrän hon faktiskt ökade för röstkommandon och svängde åt det håll jag bekade åt, men jag fick henne inte riktigt att "Hooka" på mig, hon ska helt enkelt stanna upp och sedan följa med mig, men det hände aldrg. Jag fick henne däremot att komma till mig när vi jobbat fram och tillbaka med några pauser i cirka en timme. Man ska väl egentligen inte nöta samma sak så här länge, men med hennes attityd fann jag det nödvändigt. Och det handlar inte om att på något sätt jaga eller bryta ner en häst, det handlar om att få henne att sätta fokus på mig och inte bli distraherad av annat, är hon med mig ska hon ha fokus på mig, eftersom det är jag som är ledare.
       Det intressanta var dock henne attityd när jag satte fast arbetsrepet igen. Jämfört med innan jag jobbat med henne var hon betydligt mer uppmärksam, följsam och sammarbetsvillig. Det gav alltså något ändå, även om det inte riktigt gick som det skulle! Vi gick omkring lite och jag var noga med att se till så hon inte klampade in i mitt "personal space" när jag vände henne. Vad hon gärna gör när hon tror sig veta var vi ska gå någonstans är att liksom vända upp så hon går bredvid mig, när hon egentligen ska stå kvar och vänta till jag gått. För att lösa detta gick jag helt enkelt åt olika håll hela tiden, aldrig samma som innan eller på samma sätt två gånger på raken. Hips vips följde hon mig på rätt sätt, slak lina och placerad bakom med lite "delay" i svängarna. När detta fungerade chillade vi en stund med klapp och mys och sedan gick vi vidare till friendly game. Det går ut på att få hästens fötroende, vad jag gjorde var att ta änden på arbetsrepet och kast mjukt över ryggen på henne, över halsen, runt benen, bakom rumpan o.s.v. Man vänjer hästen vid att röras överallt och detta kan man göra innan man alls lagt en hand på hästen för första gången, väldigt effektivt. Hon reagerade med att gå iväg först, men snart insåg hon att repet inte åt upp henne och stod stilla sedan. Sedan övergick vi till carrotsticken, jag höll i snöret till en början och bara kliade/klappade henne med den, inga problem alls. Sedan lät jag snöret hänga löst och glida över ryggen, halsen, rumpan, mellan öronen. Det var lite äckligt det också men det tog inte lång tid innan jag kunda svinga linan över huvudet på henne utan reaktion. Lite upprepning på det här så blir det nog riktigt bra!

       Lite piggsvinslek  blev det också, lära hästen att gå undan för tryck. Mest bara bog och rumpa då det är de delarna hon egentligen har mest problem med, men det gick faktiskt bra när hon väl förstod vad hon skulle göra. Sedan gjorde jag vad Schiller visade i en video, där han förklarar hans rutin när det kommer till att tränsa hästar för första gången. Länkar den här: http://www.youtube.com/watch?v=cEoKAjkF7po

     Långt inlägg, men det är  bra att ha något att gå tillbaka och jämföra med i framtiden!På tillbaka vägen till hagen var det inga problem att leda henne, hon hade fokus på mig och gick på helt slakt grimskaft! Så duktig, till slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar