onsdag 8 oktober 2014

Soon to be körhäst

     Igår var vi ute med Ambellina igen. Träns för andra gången och tömmar för första gången. Damen var lite mer fnurrig när vi skulle gå från gården, hon hade stora problem med att förstå varföt Anton gick där han gick och hur hon skulle kunna gå mellan oss, men när vi kom en kilometer hemifrån var det lättare. Äventyrslusten tog över!

     För att förtydliga, jag började med att bara leda henne som vanligt i arbetsrepet som jag hade fäst i grimman under tränset. Sedan pillade jag lite på tömmarna när vi gått en bit hemifrån, genom att helt enkelt lägga armarna på varsin sida om halsen och hålla i både rep och tömmar på det viset. Först stannade hon så fort jag rörde på tömmarna, "Järnprylen rör på sig!". Då fick vi en naturlig chans att träna igångsättningar. Jag gjorde en lätt förhållning i tömmarna, smackade och "knuffade" henne framåt genom att ta i grimman. Busenkelt!

     En del unghästar blir rädda bara av att man klänger på dem med armar och sådant, men jag brukar vara rätt noga med att vänja hästarna med att man står på en sida och klappar på andra sidan etc. Då slipper man den där obehaglighets-dansen som annars kan uppstå när den förvirrade lilla hästen tror att den ska bli uppäten. Det händer såklart inte med alla hästar, en del låtsas som det regnar och rör inte ett öra. (Debbie var ett sådant fall, efter antalet tömkörningar som slutade i diket hoppade jag en dag upp på henne i hagen, resultatet var att hon luktade på min sko och sedan fortsatte hon att äta ensilage, så efter det red jag henne istället.)

     När vi gått ett tag med pilleri på bettet så gjorde vi halt för att lära henne att ge efter för tryck i bettet. Ledande tygeltag åt höger, pilla (krama lätt upprepade gånger för att det inte ska bli ett obehagligt hårt tygeltag) till hästen släpper och vänder huvudet åt det hållet, beröm och släpp efter. Repetera åt båda hållen några gånger och sedan igångsättning för fortsatt promenad. Ambellina var lite fundersam men förstod snabbt vad det handlade om, inte är hon dum inte! När vi startade nu så ledde jag henne i både snöre och tömmar, också för tränings skull. Det var också konstigt tyckte fröken och ville inte gå till en början, men eftet en liten stund gick även detta bra.

      Eftersom vi gick samma väg som förra gången så såg jag till att inte vända på samma ställe, och när vi vände nu så höll jag i tömmarna men denna gång under halsen, bara ett lätt tryck som gjorde att jag lätt kunde styra henne runt och tillbaka in på vägen, vi svängde in på en åker och vände. Under promenaden roade sig Anton med att byta ställe att gå på, flaxa med armarna och hoppa omkring. Ambellins var lite fundersam men liksom med bilarna kollade hon bara och försökte inte springa sin väg. Allteftersom vi gick kunde jag flytta mig längre bak, jag la armen över ryggen på henne så att jag höll i tömmen på rätt sida av henne, tur att hon är alltför stor än..

      Sista biten hem gick jag bakom sadelläge och styrde utan problem, svängde in på gården och kunde driva fram henne genom att smacka när hon ville stanna. Ett par gånger till så går det nog att tömköra helt utan problem! Underbara lills häst, helt klart värd sin vikt i guld trots att hon kvaddar staketet till vinterhagen!

Fina lilla fröken som inte är så liten.

Manen <3 p="">
"Blir det bra så?"

Och ursäkta för ev. typos, felskrivningar, inlägget är skrivet från mobilen så håll till godo! =D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar