lördag 25 oktober 2014

Simfötter, ja tack!

     Klubbtävlingen inställd p.g.a att banan är avstängd, idag blev en hemmadag istället. Först hade mamma ponnyridning kl. 12.00, två flickor var hit och red en sväng på shettisarna i snöslasket. Mina hurtiga små kusiner, varav den ena åkt hit från Enköping, var snälla och hjälpte till! När denna korta motionsrunda för shettisarna var avklarade släpade sig jag och Anton ut för att hämta in Debbie och Freja. Ambellina och Flisan låg och sov i resterna av ensilagebalen, Ambellina sov på samma ställe när vi gick tillbaka med hästarna, mest troligt har hon en växtperiod igen.

     Många blev vi på dagens ridtur, mamma och Röros med sommarskorna följde med också, vi hade egentligen tänkt rycka dem, men det är så slaskigt ute nu så det är knappt någon is längre. Tindra red Primula, Therese red QP, Anton red Freja och jag Red Debbie. Det blev en kortare tur skogsvägen runt sjön, samtliga hästar skötte sig riktigt bra, om man bortser från att Debbie låtsades som att hon inte alls förstod vad jag menade när jag försökte få henne att ställa sig åt vänster och flytta sig åt höger. Förmodligen var det väl jobbigt, men hon gav sig efter en stunds trixande. Mamma och Röros övade lite galoppfattningar, Röros är ju den av våra hästar som kan galoppera i ett sansat tempo, men vissa andra små russin blev lite frustrerade när de inte fick följa med i galoppen utan var tvungna att fortsätta i "lugn" trav. Therese satte fast QP's hjälptyglar idag, tanterna var lite pigga! Hon gick dock riktigt fint, bara man sätter fast hjälptyglarna i bettet så tar hon ner huvudet och jobbar ordentligt, de behöver inte sitta åt överhuvudtaget.. När vi kom hem hade dessvärre QP's sadel åkt iväg och satt mer på halsen än på ryggen, så imorgon blir det svanskappa även för henne. Hon är ju lite rund över ryggen, förmodligen därför den åkt iväg..

     När vi kommit tillbaka fick Flisan följa med in en sväng. Hon var lite småfundersam, men samtidigt ville hon följa med så det var egentligen inga problem att få tag i henne idag. Ibland är hon skeptisk mot att bli fångad, men det är inte alls som med Debbie, som går iväg för att hon inte vill bli fångad, Flisan går iväg för att hon tycker det är obehagligt att bli fångad. När mamma tog in henne förra söndagen så ryckte Flisan upp huvudet även om mamma tog i grimman försiktigt, vilket genast fick oss att tänka att någon förmodligen har kastat sig efter henne just p.g.a att hon går sin väg, det gör inte direkt infångandet mindre obehagligt om hästen redan är skeptisk mot människor.. Efter en liten påminnelse strax utanför grinden, hon glömde av sig och kollade på annat - märkte inte att jag stannade så jag backade tillbaka henne och så gick vi igen, inga problem sedan. Hon sökte kontakt och lyssnade uppmärksamt!
    I stallet var hon lite rastlös, trampade omkring en del och ville inte riktigt stå kvar på gången, det här med att stå helt lös har hon inte riktigt förstått ännu, så jag låter henne sitta fast på en sida och stänger boxdörren så går hon ingenstans, man får börja enkelt! På med tömkörningsgjorden och tränset, som jag fick ta av nosgrimman på eftersom Flisan var spontansvullen nedanför kindbenen, hittade ingen annan orsak än att hon kliat av sig pälsen, regnskållor kanske? Med vinterpäls på det gick inte nosgrimman att stänga överhuvudtaget, den är redan i minsta laget, så den fick stanna i stallet. Flisan var lite misstänksam över Antons och Tindras närvaro medan jag gjorde i ordning henne, men när hon insåg att det var jag som skulle jobba med henne var hon lika uppmärksam som vanligt. (Försöker inte promota mig själv som hästmänniska här, det är bara så att Flisan har tillit för mig efter fyra år i min ägo och hon är väldigt misstänksam mot nya människor.)

     Väl ute i trädgårdspool-.. eh, ridbanan i trädgårdshagen, det var iofs bara 15 cm slask, gjorde vi våran vanliga lilla grej och promenerade några varv för att kolla av var, hur, när, varför Flisan kände sig. När jag gör det här så jobbar jag bara med kontaktsökande, leder henne inte eller kollar av kommandon utan jag går, när jag gör något ska Flisan helt enkelt följa med och söka kontakt. Det skötte hon alldeles utmärkt, hon var riktigt peppad på att göra någonting och gav mig den där "Kom igen, nu gör vi det här!"-känslan man kan få ibland med vissa hästar. Trasslade ned tömmarna från selen och skrittade iväg. Konerna stod kvar sedan jag tömkörde Ambellina häromdagen, så vi övade på att svänga, gå undan för tömmen, gå fint i det tempo jag bestämt och så vidare. Grundsaker som alla hästar bör kunna. Det som förvånade mig mest? Allt, verkligen allt, fungerade, och när hon blev osäker fick hon inte stress-spunk och snurrade in sig i tömmarna eller försökte rusa, hon stannade, lyssnade, tänkte om och gjorde rätt. GULDSTJÄRNA! Vi höll på i kanske 15-20 minuter, sedan gick det så bra att vi helt enkelt var färdiga. Så himla skönt att kunna sluta när det går just så bra, idag var hon dyr!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar