söndag 1 juli 2012

Lat, latare, latast.

Tar mig i kragen och skriver lite, läst lite andra blogga, såsom QPs fodervärdars blogg, och insåg att jag inte har skrivit i min egen på lite mindre än en vecka, inte bra! (Mest för min egen skull..) I vilket fall som helst, idag fyllde jag år och fick en superduper bra kamera, visserligen mindre än mammas Nikon D80, men min lilla Nikon D3100 tar ändå bättre bilder! Jaja, nu ska vi se om jag kommer ihåg vad vi gjort sedan i måndags.. Tack och lov för Facebook och Gotlandsruss i fokus, dessa "God morgon" trådar har räddat mina blogginlägg mer än en gång, min mor skriver nästan alltid där.

Tisdag

Tror att, om jag inte missminner mig, jag och mamma körde Mysli och Debbie runt byn denna morgon. Det kan nog stämma, sedan vet jag att jag bråkade med Trixi också, men, eh.. Eller så var det i fredags, och så gjorde jag helt enkelt ingenting med hästarna i tisdags-.. Det stämmer nog! Mamma färgade mitt hår på morgonen istället, och sedan åkte jag till min mupp i Älvsbyn på eftermiddagen, så var det! Jaja, nu ska jag försöka att inte förvirra folk, vidare mot..

Onsdag

Den här dagen har jag mer eller mindre koll på vad vi gjorde i alla fall! Tror inte att vi for ut med någon häst på morgonen, det var åtminstone inge vidare varmt på morgonen. Ishavs vindar och nio grader, 27 juni.. På kvällen åt vi lasagne hos kära farmor och dundrade sedan iväg med Flisan för att träffa tjusiga Rohara Bacara, som jag mer än gärna bjudit på en bild på, men då ägarna önskar att man ej publicerar bilder på hingsten (varför vet jag inte) så slänger jag in en bild på stona istället. 


Flisan visade inte alltför mycket intresse för Bacara, han å andra sidan blev fullkomligt tokig i henne, Lisa sa sedan att han hade en förkärlek till mörka ston. Han som aldrig brukar vifta med benen eller skrika speciellt mycket dängde in en doja eller två i boxväggen och hade nog lugnt klättrat över boxväggen om det inte vore för gallret.
    Flisan har dock ännu inte visat några tecken på brunst, så hon verkar inte alltför upphetsad över att det är en snygg grabb där, eller så är han för spinkig, ett sådant där spindelben som Juvelen brukar prata om.. Hon ska i alla fall stå där tills hon blir dräktig, och det är ju bara drygt 11km så det är inte speciellt långt bort heller.

Torsdag

En vända med russtanterna Trixi och Mysli upp mot granträskmark blev det på morgonen, men usch vad sega de var på vägen dit, Trixi travade som en överkörd kratta och Mysli skulle bara galoppera hela tiden, och då drog hon den lätta vagnen! Mamma misstänkte för mycket och för kraftigt foder, de hade ju inte gått på ett par dagar, jag misstänkte att Trixi inte vågade brädda när hon sprang fort för att hon slog på sig.
    När vi vände kom vi dock på vad felet var.. Båda de två russtanterna hade åkt på en släng av långtråkig, utnött körväg. För på hemvägen gick det så fort det bara kan gå för dessa två, Trixi travade snabbare än musklerna och konditionen höll för och Mysli försvann i fjärran. Däremot upptäckte jag något som faktiskt kan bli ett problem på banan, jag behöver nämligen ingen käk för att orka bära upp Trixi eftersom hon är så självgående, däremot drog hon ner huvudet mellan framknäna när hon rullade över i galopp, vilket gör att man inte får ner henne ur galoppen speciellt lätt..
     Försök själv dra upp 300kg häst från under dig själv.. Planerar att ta med monté uppkäken (I know, det stavas inte så där, men, vadfan.) nästa gång vi far och köra fort/när vi åker till Lycksele, om det nu blir så att vi får med Trixi, annars kan det hända att vi tar med Debbie så hon får känna lite på banan efter att Mysli gått sina lopp också, jaja, on to..

Fredag

Idag körde vi Mysli och Debbie på morgonen, runt byn. Debbie tog i för kung och fosterland i sista uppförsbacken och fick riktigt bra med fart, Mysli å andra sidan hamnade lite efter, det kom en bil precis när jag höll på att köra om eftersom att Mysli inte hunnit få upp farten på maratonvagnen så jag fick köra in framför istället för att ligga i bredd. Och då slutade Mysli att springa, hennes tanke på det var väll något i stil med "Vadå springa ikapp? Hon ligger ju i alla fall före!", hoppas verkligen inte att det smittar av sig på banan, hon ska ju tycka det är kul också. 
     En bit upp för backen fick dock mamma Mysli att sluta fjolla runt och galoppera så de kom ikapp, i trav, och vi körde lite lugnare sista biten. Förutom vissa hemska trädgårdsprydnader och människor som var ute och rörde på sig så reagerade inte Debbie på något speciellt och skötte sig alldeles utmärkt, bästa lilla hästen, som inte är så liten...

   När vi, öh, jag släppt ut dessa två damer, mamma var tvungen att skynda sig iväg till jobbet, så stod en viss Trixi vid grinden och blängde surt på mig, "Varför fick inte jag följa med?". Jag tog in henne och parkerade henne i spiltan, dammade av henne och grävde fram longeringsgjorden ur den fortfarande ouppackade agria påsen som jag, smart som jag är, packade alla Flisans saker i till ridlägret. Handtagen på påsen höll tills jag skulle bära in den i stallet hos Thorells.. I alla fall, så grävde jag också fram Yazzås gamla körträns och byggde om det så att skulle passa Trixi, lite senare kom jag dock fram till att hon inte trivdes med bettet, alls.
    Jag gick iväg med den lite smått peppade ponnyn till våran fina ridplans-åker på andra sidan vägen och monterade om tömmarna för höger varv i volt, bad ponnyn gå framåt och sedan brakade helvetet lös. Trixi tog ett steg framåt, började svänga åt vänster, jag tog i höger töm och hon kastade sig handlös vad som mest liknande en 180 graders vändning och tvärstannade sedan, alla fyra benen utspärrade som något sorts väghinder, tömmarna insnurrade runt halsen, ögonen stora som golfbollar.
    Jahapp, tänkte jag, är hon på det humöret.. Trixi är nämligen väldigt speciellt när man markarbetar henne via tömkörning och liknande, hon kopplar allt som har med selar och tömmar att göra med körning, vilket visserligen är logiskt, men i hennes fall något hysteriskt. Därför försöker jag variera hennes träning med just tömkörning, inte vanlig longering. Dessutom är det himla bra att jobba hästarna på det sättet, det bygger andra muskler än de hästarna får vid ridning, när ponnyn är som Trixi och har vagnfobi..
    I alla fall så fick jag henne till slut att gå framåt och svänga samtidigt utan att få panik och kasta sig runt, så då slutade jag, det blev mer psykisk än fysisk träning, men det är bra det också. Sedan hoppade jag upp barbacka och skrittade hem henne, hon var hur lugn som helst så fort jag satte mig på ryggen, knäppis.

Lördag

Mamma och pappa skyndade sig ut på morgonen för att tömköra Röros och Mysli i par, det gick alldeles utmärkt. Och när Röros försökte sig på att utföra sina hemmagjorda skolor ovan marken gick det inte speciellt bra för hennes del, Mysli fortsatte ju gå, så hon kunde inte stanna! Detta är väll våran tanke med att köra Röros i par med Mysli, som redan kan köras och ridas ordentligt och är väldigt världsvan. Röros kan inte stanna och hoppa upp och ner, inte blir det lika lätt att galoppera eller vända heller för den delen.
    Resten av dagen var det molnigt med växelvis skurar som dammade av mark, träd och övrigt bråte som finns i utomhuset. Jag och min mupp började att röja lite i stallet så att vi kan riva ner det som var marsvinsrum och dessförinnan selkammare, vi ska nämligen bygga en box åt Flisan precis där, så bråten är lite i vägen. Vi kom inte alltför långt, men det mesta är bortflyttat så att man kan börja slita upp golvet i alla fall, vilket jag ska börja ta itu med nu i veckan.

Söndag

Phu, äntligen ikapp mig själv igen. Och nu börjar det regna också, jippi.. Jaja, i alla fall så fyllde jag då år idag, klockan är 00.20 så jag kan faktiskt säga så, och borde sova..! Jag fick en superbra Nikon D3100 som jag redan sagt, och lite pengar av kusiner och farmor. 
   I vilket fall som helst så körde jag, mamma och Fredde, min mupp, Röros och Mysli i par idag, med vagn! Vädret höll sig riktigt bra hela dagen, att det regnar nu är ju att föredra än mitt på dagen. I alla fall så skötte sig Röros utmärkt, hon hoppade inte ur skorna eller fick panik en enda gång faktiskt, inte ens när vi mötte Advocat och någon vit liten shettis, skimmel, ursäkta mig, gjorde hon mer än att vrida på huvudet och gnägga lite grand.
    Så bra som hon gick på den turen har hon nog aldrig någonsin gått, hade inga dumheter, galopperade en enda gång i sista uppförsbacken för att hon var trött (!!<-- positivt), mamma var himla glad att det gick så bra också.



   Efter lite smörgåstårta och besök av några kusiner och en farmor, som jag fick pengar av, åkte jag, mor och muppen till Böle. Jag och Fredde gick då direkt till bussen och väntade på den, han åkte vidare mot Älvsbyn när den som vanligt tre minuter sena bussen slutligen kom och stal honom ifrån mig, dramatiskt, gick jag tillbaka till Lisa och Elles gård och följde med mamma till Flisans hage, mitt emot ridbanan.
     Flisan stod bortvänd och längst bort i hörnet på andra sidan, men när jag visslade på henne så vände hon sig snabbt om och kom i rask skritt (varför anstränga sig..) vilket gjorde mig riktigt glad! Sedan att hon hade förjävla bråttom in i stallet, hon trodde med all säkerhet att hon skulle få komma in och få mat, det är en annan historia.
     Under själva ridningen skötta hon sig jättebra, trotts en veckas vila. Hon gick jättefint i form, bitvis, några sekunder i taget, hon är ju inte speciellt välmusklad. Vi tränade mycket på volter, böja, släppa bettet, böja åt ett håll och sedan ett annat, jogga på volt och hålla formen, bära upp sig, stå still, gå ut i hörnen och så vidare. Allting bara flöt på, hon stod still när jag bad henne, helt underbart trevlig!
    Och sedan känslan när hon gick undan för skänkeln! Hjärtat tog ett glädjeskutt, under de två-tre år jag haft den här damen har hon aldrig någonsin gått undan för en skänkel, och nu tog hon ett steg i höger varv, vänster hörn,  glad blev jag av detta! 


Flisan har en väldigt mysig och pratglad boxgranne också, förutom Bacara alltså, vad hon heter vet jag dock inte, men jag blev lite smått förälskad i henne.. Bjuder på en bild på mig, som ni helst får bortse ifrån, och detta tjusiga sto. De tre nedersta bilderna är för övrigt tagna med min nya kamera, och sedan har jag filurat lite med Gimp och lyckats göra lite vettigare vattenmärkning och så vidare, försökte redigera bort ljuset i stoets öga så att det skulle se lite mer naturligt ut, men det gick inge vidare, så det fick vara som det är. 


Oh well. Nu ska jag sova så jag orkar stiga upp och motionera hästar imorgon, godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar