måndag 16 juli 2012

Klick, klick, klick.

Började skriva detta inlägg igår men blev aldrig färdig, så jag fortsätter helt enkelt idag!
Ja, det är väll ungefär så det har låtit om min kamera idag. På förmiddagen var det jag som sprang runt och fotade, lite nya bilder på hästarna och lite in action bilder innan vi for ut med lilla kusinen. Sedan åkte vi till Böle och då var det mamma som fotade lite i stallet och när jag red. Just nu väntar jag på att maten ska bli klar, hemmalagad pizza blir det till middag, och då äter även bror hemma! Eller ja, det är ju inte riktigt hemma för honom längre, men så gott som.

Den coola spindeln på brorsans merca, fripassagerare!

Söndag

Russtanter.

   Ut i stallet och hämta tre grimskaft, då hästarnas bete är bakom kusinens hus så får vi helt enkelt gå till henne istället för att hon kommer hit. Hämta in två russtanter och en Debbie, som inte verkade fullt lika arg idag, hon lyfte snällt på fötterna och drunknade i beröm när hon faktiskt inte trampade ner bakfötterna en enda gång!! Spänna gjorden gick bra också, hon såg bara sur ut och högg inte efter mig, inte behövde jag trycka undan henne en enda gång heller, duktiga ponny!
    Vi hade inte kommit mer än förbi Bodsjökorsningen, 300 meter från våran infart kanske, innan vi bestämde oss för att trava, så mycket broms, flugor och mygg som det svärmade runt oss, hästarna höll på att bli tokiga.. Så vi travade ner genom byn och fram till familjen Pihls gård, där vi saktade av, egentligen var tanken att vi skulle sakta av när vi kommit ner på Krossvägen, men då kom det en traktor bakom som skull in på en av åkrarna precis där så vi fortsatte en bit till. 
    När vi gasade på lite första gången var Debbie väldigt hoppig, travade tre steg, tappade takten och galopperade, repeat. Mamma kom fram till att hon nog hade mjölksyra, troligen träningsvärk också, sedan igår då vi körde rätt fort och hon fick springa på lite. Vi skrittade genom Hamptjärn och började trava igen när vi svängde in på Åijvägen, antar jag i alla fall att det är, om den inte byter namn någonstans mitt på, i vilket fall så gasade vi på lite där också, jag drev dock inte Debbie utan lät henne bestämma tempo själv, och hon bara sprang.
    Kanske inte fullt så fort som igår, men hon höll ett bra tempo och travade på ordentligt, jag fick påminna henne om att det bara blir jobbigare om man drar ner tempot mitt i backen, annars travade hon helt av sig själv, jag gav henne naturligtvis stöd eftersom hon inte är musklad nog att bära upp sig själv ännu, men i övrigt!

Mobil bild som har konstig kvalla efter att muppen ändrade bildkvalitén..
Som ni kan se är det i alla fall här som Mysli börjar försvinna.

    Allt gick som vanligt, även om vi nu tog en liten omväg över liden istället för att fortsätta längs granträskmarkvägen så att vi skulle slippa möta traktorn igen. Vi höll ett ganska bra jogging tempo hela vägen tills vi kommit nedanför backen vid sågen, där vi gasade på lite uppför backen. Jag lät Debbie hålla sitt eget tempo även nu och mamma drev på Trixi lite så att hon fick jobba lite också. Mysli flåsade mig i nacken hela vägen uppför backen, men hon försvann inte där bakom i alla fall! Hon verkade rätt pigg i allmänhet, och när vi skrittade sista biten hem låg först Trixi fem meter framför Debbie och Mysli, sedan red Therese och mamma upp i bred med Debbie och plötsligt började hon försvinna i fjärran, Mysli skrittade ifrån oss! Chockerande upplevelse,  men jag gissar att hon hade bråttom till sommarhagen.

Debbie efter körturen med Pärlan på bortresidan och
Mysli som vältrar sig i gräset ännu längre bort..

Flisan.

Efter lunch promenerade vi ned till faster och lånade deras bil, då min kära mupp susat iväg till Älvsbyn med lilla bilen, vi behövde den ju inte.. Vi åkte i vilket fall som helst till Böle, där Susanne och Sofie höll på att borsta Galiano, deras höghus till arab. Treårig valack på ca. 1.60m i mankhöjd, med en glatt babblande Alicia som upprepade gånger kallade hästen för Mackan, vilket är Sofies ponny.
     Efter att ha pratat lite med Lisa om vagnar och föl så gick vi och tog in Flisan ur hagen, som var ganska kladdig efter allt regn som kommit där, den här gången kom hon inte när jag visslade, hon lyfte bara på huvudet och kollade på mig innan hon återgick till att äta gräs. Jag lyckades ta mig fram till henne utan att bli alltför blöt om fötterna, tur att mammas kängor är rätt så vattentäta!
    Väl inne i stallet frågade vi Elle, tror jag, var vi skulle ställa henne, och fick i alla fall ställa henne i första boxen på höger sida, jag upptäckte dock att det var mat i den krubban, och då fick vi byta plats med hästen som Elle tagit in tidigare, Flisan var riktigt grisig när hon såg att det var mat i krubban. Hons skulle bara dra ner huvudet, så jag fick klappa till henne ordentligt innan hon sluttade bufflas, hemma måste hon alltid vända bort huvudet innan hon får äta, och då håller jag upp handen och säger sedan "Varsågod" så får hon äta. Det gäller dock alla hästar och inte bara Flisan, de lärde sig det väldigt snabbt faktiskt, jag puttade bort huvudet och höll det så tills de slutade trycka mot, då berömde jag och sa varsågod.
     Precis som förra gången fick jag låna Lisas dressyrsadel, som är så himla skön! Sedan kommer man åt jättebra med skänklarna, gissar att det är en closecontact, vilket som är den jättebra att rida Flisan i eftersom hon inte är så duktig på skänklarna ännu, trots att vi nöter dom varje gång jag rider henne.. Hon har gått undan för skänkeln en gång någonsin, men det är alltid något!
Ganska avslappnat här ändå, hon gör framsteg, min sits är väll inte den bästa, men..

   Idag red jag i deras corall, vilket verkligen underlättade eftersom jag inte behövde tvinga in Flisan på en volt och försöka rida henne i form. Vi tränade lite tempoväxlingar i skritten, vilket Flisan verkligen behöver, hon gjorde det riktigt bra faktiskt, la sig inte bara bettet som hon gjort ibland, utan saktade faktiskt ned tempot istället! Sedan jobbade jag ner henne mot form i höger varv, vilket hon tyckte var väldigt jobbigt och mest sprang utåtställd istället för att i alla fall forma sig efter volten, sådant har jag fått kämpa en hel del med också.. När hon väll släppte efter fick hon en massa beröm och sedan skritta lite på lång tygel, eller ja, längre tygel i alla fall.. Ger man henne helt långa tyglar hetsskrittar hon bara med huvudet bland stjärnorna, vadå slappna av?
   I vänster varv var hon o så mycket bättre, gick ner i form och orkade till och med hålla den i nästan ett helt varv!! Nu är det mest bygga muskler och nöta, nöta, nöta. Hon behöver få bättre koll på vars hon har fötterna också, så markarbete, slalom och skogsridning står på träningslistan. Jag är så grymt sugen på att börja travträna henne också, men det får nog vänta tills hon förstår skillnaden mellan avslappnad jogg och mer fartig trav. Jag vill mest av allt bara att hon ska bli dräktig så hon kan komma hem igen någon gång. Hon är ju som ganska saknad!

Lite luddigt, och min fot är rakt ut för att
jag försöker komma åt med skänklarna,
men hon går i form i alla fall! Och jag drar
inte i henne, jag gav henne eftergift någon 
sekund efter den här bilden är tagen..

Och nu ska jag iväg och repa med bandet så jag skriver väll om dagen utflykt med den här damen senare!
Ciao!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar